Selen

selenSelen (Se) är ett icke-metalliskt grundämne, ett mineral och en antioxidant. Selen må vara mindre välkänt än exempelvis kalium och magnesium, men det är likväl nödvändigt för att vi ska må bra. Det är ett spårämne, alltså något som finns i mycket små mängder i våra kroppar. I små mängder är det nödvändigt för vårt välmående, men i stora mängder är det mycket giftigt.

Det skyddar mot flertalet sjukdomar genom sina antioxidativa egenskaper samt genom att hjälpa kroppens immunsystem. En oxidation av kroppens celler kan både påskynda åldrande och orsaka sjukdomar, vilket selen kan motverka.

Selen håller ögon, hud och hår friskt, hjälper till med ämnesomsättning, samverkar med vitamin E och ingår i enzym vars jobb är att skydda cellerna mot oxidation. Selen upptas i kroppen via tarmar och lungor, går därifrån till blodet och ingår i kroppens alla celler samt i flera livsnödvändiga molekyler. I kroppen omvandlas det till selenproteiner.

Selen upptäcktes först 1817 och man trodde länge att det var ett alltigenom giftigt ämne. Så sent som 1972 såg man för första gången selens funktion i kroppen. 2/3 av det selen vi har i kroppen finns i muskler, blodet och levern. Sköldkörteln innehåller även den stora mängder selen, som alltså påverkar vår ämnesomsättning. Det finns mycket kvar att forska på gällande selens inverkan på vår hälsa, men vi vet nu att det är mer avgörande än man tidigare trott. Mycket talar för att selen i framtiden kommer att användas som cellgift vid cancerbehandling, eftersom det visat sig att selen är selektivt toxiska, vilket innebär att det är skadligt bara för de sjuka tumörcellerna och inte påverkar de friska cellerna. Det finns mycket kvar inom forskningsområdet, men tester har hittills visat att det kan bli en effektiv behandlingsmetod.

Vid selenbrist

Effekterna av selenbrist är ännu inte helt klarlagda, men vi vet att det är ovanligt att ha en alltför låg halt av selen, eftersom mycket små mängder krävs för att få i sig dagsbehovet.

Studier som gjorts inom selenbrist hos människor pekar på att om man ändå drabbas finns en ökad risk för vissa cancerformer, grå starr, en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, stela och ömma leder, leverfläckar, astma och magproblem. Man kan även se samband mellan brist på selen och hjärtmuskelförändringar. Det kan dessutom leda till åderförkalkning, sterilitet och impotens. Det är dock inte alls vanligt med en så svår brist på selen att det märks genom sjukdomar eller fysiska problem, men ett för lågt dagligt intag som i längden har en negativ inverkan på kroppen är desto vanligare. Men det är då inte lika lätt att själv känna av som andra mineralbrister.

Selen finns i

Svensk mat har på grund av våra selenfattiga jordar ett lågt seleninnehåll, medan importerade grönsaker kan ha ett mer rikt innehåll, beroende på ursprungsland.

Källor är förutom i grönsaker ägg (48% av RDI vid 100 gram), fisk och skaldjur (22%), mjölk, fil, yoghurt, ost (alla med 15%) och kött (12%).

Överdosering

Vid överdosering kan selen förvandlas till ett farligt gift. Det är när erytrocytvärdet (röda blodkroppar) ökar som förgiftning kan i värsta fall uppstå. Ett  för lågt selenvärde påverkar både mag- och tarmkanalen, kan orsaka håravfall och naglars tillväxt. Människor med för hög selenhalt kan utsöndra en lukt av vitlök och få en metallisk smak i munnen. Överdosering drabbar framförallt de boende i områden med en selenrik jord, vilket Sverige inte är i någon riskzon för då vår jord är mycket selenfattig.

RDI för barn, kvinnor och män

Rekommenderat dagligt intag för barn är 10 – 30 mikrogram per dag beroende på vikt och ålder, för kvinnor 50 mikrogram/dag och för män samt gravida och ammande ligger det på 60 mg/dag. RDI låg tidigare snäppet lägre, på 40 mg/dag, men experter menar att en lite högre dos är nyttigare för kroppen. För att få i sig 50 mg/dag räcker det att äta ett kokt ägg samt dricka ett glas mjölk till. Inga svårigheter. För gravida, veganer och äldre kan det dock finnas behov av kosttillskott.