Koppar

kopparKoppar (Cu) är ett metalliskt grundämne som var den allra första som människan lärde sig ta vara på. Man har hittat koppar i utgrävningar som visat sig vara från 6000-talet före Kristus. Riktigt så länge har vi inte vetat hur viktigt koppar är som mineral och för vår hälsas skull. Det upptäcktes först i början av 1900-talet att vi har koppar i hjärnan och under århundradet upptäckte man mer och mer hur det påverkar våra kroppar. Idag vet vi att det är ett ämne som är livsviktigt för både människor, djur och växter.

Koppar är effektiv mot bland annat polio, influensa och stafylokocker (som kan orsaka flera infektioner i huden och skelettet samt ge upphov till matförgiftning). Vi behöver det för att kunna ta upp C-vitamin, järn och syre, för nervernas funktion, tillväxt av benstomme samt för att bilda blod och kollagen. Det är dessutom bra för hud, hår och är en antioxidant som hjälper cellerna mot de fria radikaler som kan skapa sjukdomar som cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och inflammationer. Dessa fria radikaler kan utlösas vid stress, alkoholintag, förorenad luft, rökning, dålig sömn och långvarig vistelse i för starkt solljus.

Vid kopparbrist

Koppar påverkar immunförsvaret och för låg halt kan leda till agranulocytos, ett livsfarligt tillstånd som uppkommer på grund av brist på vita blodkroppar. Det är dock inte vanligt att råka ut för kopparbrist tack vare att det finns i de flesta livsmedel. Skulle det ändå inträffa är symptom pigmentförlust i hud och hår (alltså att man blir vit- eller gråhårig), rynkor, blodbrist, benskörhet och nervstörningar. Kopparbrist kan komma av ett för lågt intag av koppar via maten – även om detta är ovanligt – eller att kroppen inte klarar av att uppta det koppar man får i sig. Detta kan testas genom blodprov eller urinprov. För tidigt födda barn är en riskgrupp för kopparbrist eftersom de föds med ett mindre kopparförråd än de födda efter fullgången graviditet.

Koppar finns i

Koppar är nödvändigt för en fungerande kropp och finns i alla livsmedel, men högst dos finns i kött (framförallt lever), nötter, frön samt kakao. Även fisk och svamp innehåller koppar, om än i lägre doser. Dricksvatten har ett gränsvärde på 2,0 mg koppar/liter, men för att undvika förgiftning via kranvatten bör man inte använda varmt vatten till matlagning. Man kan se om vattnet har en hög kopparhalt då vatten med över 1,0 mg/liter kan missfärga badkar och handfat.

Överdosering

Risken för överdosering av koppar och en medföljande kopparförgiftning är liten (intag över 60 mg orsakar kräkningar och 3500 mg kan vara dödligt), men om förgiftning skulle uppstå är symptomen kräkningar och diarré, men de är kortvariga eftersom koppar inte lagras i kroppen och symptomen försvinner när kopparöverskottet försvinner ur kroppen. Om överskottet inte försvinner av sig självt kan det snabbas på med hjälp av mineraler och vitaminer som är antagonister till koppar, exempelvis vitamin C. Långvarig överdosering är allvarligare och kan leda till skador på hjärtat eller mentala störningar.

Det är vanligt med koppar i dricksvattnet vilket kommer av korrosion av koppar i vattenledningarna. Om ens kranvatten är väldigt kopparrikt kan det framförallt märkas hos barn, genom illamående, diarré eller kräkningar. För att undvika för hög halt av koppar i drickvattnet kan man spola i kranen några minuter innan man dricker, då spolas kopparlagret som avges undan. Människor med leversjukdomar samt barn som äter bröstmjölksersättning kan vara en riskgrupp som är känsliga för kopparhalten i kranvatten.

En överdosering av koppar kan ge negativ effekt på upptaget av järn och zink, på samma sätt som en överdosering av zink kan inverka negativt på upptaget av koppar.

RDI

Vi har 60 – 120 milligram koppar lagrat i våra kroppar, och intaget via mat är cirka 2 – 3 mg/dag.

För barn är det rekommenderade intaget 0,6 – 0,8 mg/dag.

Rekommenderat dagligt intag för vuxna män och kvinnor är 0,9 mg.

För gravida är rekommendationen 1,0 mg och för ammande 1,3 mg.

RDI varierar beroende på ålder och kön, och optimalt dagligt intag för vuxna är 0,5 – 2 mg.